bara så ni vet
Den 12 april 2007 så blev jag tillsammas med en mycket bra kille. Vid namn Daniel Pettersson Herfindal. Vi blev som en, vi var lyckligast. Och än idag tycker jag om honom lika mycket. Och han kommer alltid betyda otroligt mycket. Har varit ifrån honom vissa gånger och då märker jag hur tom jag är utan honom, jag känner mig inte hel. För jag behöver honom för att må bra, att få veta att jag har någon som stöttar mig till 100, att veta att jag alltid kan vända mig till honom om det är något, vad det än är så finns han där för mig. Och jag hoppas att jag alltid kommer få ha honom nära, jag hoppas att det alltid kommer vara han och jag. Gången jag förlorade honom nästintill helt så insåg jag hur mycket han betydde för mig ( det är läskigt att få det man vill ha för då har man verkligen någonting att förlora) det är faktiskt sant. Man ska ta vara på det man har och inte hålla tillbaka någonting. Jag tänker göra allt för att jag ska få ha Daniel i mitt liv så länge som möjligt, tills den dagen jag blir rynkig och gråhårig, och sen dör jag ju tillslut. Men till den dagen vill jag behålla honom. Och den här gången ska jag inte låt mig påverkas av alla som kommenterar saker om honom, do what ever you want do do. Han är fortfarande min, och det är det som gör mig stark.
Om du läser det här Daniel, jag älskar dig!
Kommentarer
Trackback
