Caroline

Jag har tänkt, jag har tänkt på vad man har. Har ni hört, ibland inser man inte vad man har förens man har förlorat det. Det är sant, verkligen sant. Att man kan ta någon förgivet, utan att ens tänka på konsekvenserna..

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över 2 år. Och jag säger saker jag ångrar, saker jag verkligen inte menar. Men när man verkligen inte tänker så inser man inte vad som kan hända. Som person är jag väldigt envis, och jag försöker varje dag att vara starkare, att få ett bättre självförtroende. Att bli en bättre människa. Ibland känns det som att gå i motvind, men jag försöker i alla fall. Ibland är det svårt, och då känns det bra att ha någon vid sin sida. Både jag och min pojkvän är envisa, båda vill få sin vilja igenom. Men jag tror jag aldrig har sagt det, ingen vill ge sig. Ingen är den som tar det första steget, båda ligger på samma nivå. Ibland känns det bra för vi vet båda hur det känns och ibland känns det som om jag inte vem han är när han inte tänker som mig.

Att jag har en pojkvän som är lika envis som mig har sina för och nackdelar. Men jag kan säga, även fast jag inte alltid visar att jag älskar honom så vet han det. Och desamma gäller det för min del. Vi kan säga saker som är wayyyy of förbjudna, man tänker " det där menar han inte".. För när vi är arga, kan allting sägas. Efteråt frågar vi varandra menade du det, man får alltid samma svar : Nej.

Jag önskar jag vore bättre på att inse vad man har. Men som sagt, ibland är det svårt. Men jag vet att jag har en pojkvän som betyder allt i världen för mig. Även fast det finns stunder då jag "hatar" honom, så är han alltid den bästa som finns.