Vilka människor det finns
En bekant till mig som heter Mikaela, hon har åkt till USA för att bo hos en värdfamilj under ett år och ta hand om barnen osv. En au pair. Vi spenderade en kort tid tillsammans på öland i sommras, och då kom detta ämne upp. Jag kommer ihåg att jag sa att jag också villle göra något sånt här, åka utomlands och få göra något annorlunda och något man inte får chansen till att göra om och om igen.
Mikaela åkte i augusti och kom till en familj som har två barn. Båda är runt 10 års åldern, en flicka och en pojke. Läste nyss ett långt inlägg på hennes blogg om hur bra allting kunde vara men också hur hemskt det kunde vara. Ungarna var otrevliga och då menar jag verkligen det. Tjejen kunde säga att hon va hungrig och ville ha mat, sen när hon väl fick den kunde hon slänga ur sig" jag ångrar mig, släng det". HUR I HELVETE KAN MAN SÄGA SÅ? Jag fick gråten i halsen och visade min mamma. Kunde knappt läsa upp det utan att börja darra i rösten. Hur kan en sån liten tjej göra så? Vet dem inte var respekt är? Usch, blir så arg. Att småbarn är otrevliga mot äldre kan göra mig riktigt förbannad. Någonstans ska en gräns finnas, och varje barn ska veta vart den finns.
Nej, nu kan jag inte sitta här längre. Ska ta och tvätta bort mitt smink och lägga mig i sängen. Hörs imorgon,
någon gång under dagen. Slutar halv 5, kanske inte blir någon uppdatering. Men kika gärna in och kolla.
Godnatt allihopa!
sv: åh, thank you :)